Katarina är inte sextio år med utflyttade barn, en trygg karriär och all tid i världen när hennes mamma drabbas av en demenssjukdom. Katarina är strax under fyrtio, ganska nybliven chef, fru och trebarnsmamma. Att leva i sandwichgenerationen är att vara klämd av krav både uppifrån och nedifrån. Alltid är det någon som behöver henne.
Att dessutom tvingas bevittna den gradvisa nedmonteringen av en närstående är en tung process, som väcker svårhanterliga känslor, vid sidan av sorgen. Något som ställer situationen på sin spets är att den där nära och kärleksfulla relationen mellan mor och dotter inte är självklar.
Lex Katarina är en bok om skuld, skam och otillräcklighet, men också om den vardagsglädje, utveckling och försoning som skymtar bakom molnen.
Klicka här för att läsa några korta utdrag ur boken.
Klicka här för att beställa boken.
Jag har medverkat med reportage om boken och upplevelserna som ledde fram till den i bland annat Hemmets Veckotidning, Allers, Smålandsposten och SVT:s Go’Kväll.
J
Här recenseras boken på bokbloggen Bokpool och här på En blogg för bokugglor.
”En bok vi varmt rekommenderar”, skriver Demensförbundet på sin Facebooksida (14 mars 2017).
Några läsarreaktioner om Lex Katarina
Idag avslutade jag med stort vemod din fantastiska bok Lex Katarina. Kommer att sakna den så.
En berörande bok om hur svårt livspusslet an vara. Så fint beskrivna känslor av kärlek, hopp och förtvivlan. Rekommenderas varmt!
Så bra språk, upplägg, läsdriv och känsla!
Sträckläst den under veckan! Tack Maria, så många igenkännande tankar från min mammas sista år kring alla förändringar som hon fick gå igenom då hon blev sjuk och hur jag hela tiden ville att hon skulle ha det bra! Nu har jag tipsat lärarna på vård- och omsorgsprogrammet om din bok.
Boken är mycket välskriven och har ett underbart språk som man lätt försjunker in i. Jag rekommenderar den varmt till mina vänner och kommer att prata om den vid vår nästa bokcirkel.
Du har hittat en bra form med fint berättardriv.
Tack för att du fick mig att känna!
Just läst ut Lex Katarina och fnissat och gråtit en skvätt för jag kände igen så mycket om hur det är när ens mamma börjar bli dement och den oro och kaos som följer med när ”glömskan” tar över. Det är en hemsk tid och Maria Estling Vannestål har fångat de känslorna så himla träffsäkert.
Boken är väldigt berörande, jag grät en skvätt på slutet, men den är också full av livsglädje.
Tack för en gripande bok, Maria! Det kan nog bli en ”överlevnadsbok” för andra i samma situation.
Tack för ömsom tårar, ömsom skratt. Lex Katarina är en bok om vardag som ställs på ända och samtidigt fortsätter alldeles som vanligt, om sorg, otillräckligt, stress, glädje, krav som inte går att leva upp till och om kärlek, sammanhållning och oväntat ärliga och läkande möten. Om alldeles vanliga människor och inga spektakulära händelser alls men ändå svår att lägga ifrån sig. Tack för att jag fick följa med en bit på resan, hoppas få möta (några av) karaktärerna igen i sinom tid!
Jag sträckläste den och slog ihop sista sidan klockan sju i lördags morse.
En pärla bland det egenutgivna! Ett utsnitt ur livet. Skildrat med krass uppriktighet och utan att gömma undan det svåra och obehagliga. Samtidigt genomsyrat av så mycket mänsklig värme. Även omslag och sättning är så utmärkt gjort. Allt stämmer.
Vilken lycka att äntligen få ta del av Maria Estling Vanneståls roman. Har bara läst första kapitlet, men älskar den redan! Det har en underbar, varm ton och ett igenkännande innehåll. Läs!
En väldigt finstämd och bra bok.
Har både skrattat högt och gråtit till den här fina boken, stor igenkänning inte bara för den som likt Katarina har en anhörig som blir dement utan för alla som har svårt att få vardagens krav (andras och inte minst egna) att gå ihop.
En väldigt fin och tänkvärd bok!
Jag vill förmedla min förtjusning över boken ”Lex Katarina”. Jag måste erkänna att innan jag började läsa boken var jag nog frågande till om den skulle intressera mig. En bok som handlar om en demenssjuk mamma? Men det skulle visa sig att jag fick omvärdera mina tankar. Jag tyckte nämligen att boken var mycket bra i flera avseenden. Det var intressant att följa mammans gradvisa försämring och samtidigt se hur Katarina med familj påverkades. Det fanns ett driv i boken som gjorde att man hade svårt att sluta läsa. Boken hade också ett språk som jag verkligen uppskattade.
För mej blev det en fantastisk resa att läsa boken.
Bra och läsvänlig (lyssnarvänlig) bok. Har haft den i vår bokcirkel vilket gav boken fler dimensioner eftersom vi är i olika åldrar. Igenkänningsfaktorn är stor då den beskriver vardagslivet så som det är. Kan varmt rekommendera Lex Katarina.
Boken är SÅ bra. Är mitt i ’dementförälder’-livet just nu. Tack för att du skrev den!
Jag älskade den, många skratt och tårar varvat och oerhört stor igenkänningsfaktor trots att jag inte har någon nära anhörig som är demenssjuk, men i vardagspusslandet med barn och ungar.
Har precis sträckläst boken och den är så bra.
Väldigt välskrivet och engagerande.
Har lyssnat på din ljudbok Lex Maria. Min mamma fick diagnosen frontallobsdemens 2013, och det var en fruktansvärd tid i mitt liv. När jag nu lyssnade på din bok, så kändes det nästan som om boken var skriven om mitt egna liv. Vill bara tacka för att du berättar för andra hur svårt det är att leva ett liv med arbete, barn och demenssjukdom. Idag har jag lagt det mesta bakom mig, men det finns alltid människor som behöver hjälp och stöd, när det gäller denna hemska sjukdom.